Framtiden kräver framtida lösningar – inte förlegade

…tankar kring bygget av en involverade och kreativ organisation

På en affärslunch i veckan blev jag åter blev påmind om svårigheten för oss människor att se nya perspektiv. Svårigheten att, för en stund, släppa allt vi kan och anser att vi vet för att kunna öppna upp och utforska något nytt.

Vi pratade om moderna sätt att bygga en väl fungerande organisation och olika sätt att utveckla hållbart ledarskap. Lunchsällskapet (Vd på tillverkningsföretag) höll artigt med samtidigt som han avslutade varje mening med:-

– men vi måste ju ha konsekvent målstyrning så att vi når våra mål

– men vi har ju ägare som har konkreta avkastningsförväntningar

– men vi har ju en omvärld att förhålla oss till

– intressant tanke men det passar inte hos oss

Det finns en ledarskapsteori som pratar om ”öppen vilja”. Där den öppna viljan inte handlar om viljan att se nya saker utan viljan att släppa det gamla. Släppa gamla sanningar, normer, ramar, begränsningar och paradigm för att överhuvudtaget kunna tänka nytt.

Så om vi nu för att ögonblick släpper vårt traditionella tänkande, släpper det vi anser att vi vet och det vi kan och börjar ställa andra frågor, undrar vilka svar vi kan få då?

För är det verkligen sant att mer kontroll ger ett bättre resultat. Är det sant att ägarna alltid får sina önskade resultat genom att vi likriktar alla medarbetare så att de tänker på samma sätt. Är det sant att varenda bransch är så speciell att det inte går att införa idéer från andra branscher. Slutligen undrar jag över omvärlden, ger det bäst resultat att alltid kämpa mot det uppsatta målet eller kan det ibland vara smartare att ändra riktning, byta mål eller stanna upp och helt tänka om.

Om vi alltför ensidigt stirrar oss blinda på det uppsatta målet (som alltid är en godtycklig fantasi – läs bloggpost ”Äntligen måndag”) så frånsäger vi oss samtidigt alla andra möjligheter. Tänk om det ständigt finns myriader lösningar och möjligheter omkring oss, och att vi bara behöver stanna upp och släpa taget en stund för att se dem. Och om allting runtomkring rör sig i ständig förändring kan det då inte smart att vara rörlig själv? Jag jobbar med organisationer som är så slimmade och effektiva att de har blivit helt ineffektiva, för det finns aldrig tid, andrum eller möjlighet att tänka nytt.

Tänk om vi skapar rörliga, snabbfotade och kreativa medarbetare genom att kämpa mindre och istället lägga mer fokus på att skapa tillit, samverka och vara nyfiken. Tänk om en viktig egenskap som ledare är att hålla sig ur vägen så att de anställda kan sköta sina jobb. Att kreera tillsammans istället för att kontrollera. Att det är OK att komma med förslag och idéer som i ögonblicket verkar lite konstiga. Att vi satsar vår fokus på att få alla medarbetare att må riktigt bra istället för att forcera dem mot ett mål.
Att det kanske är detta som gör att vi över tid drar åt samma håll, skapar avkastning och ständigt hittar perfekta lösningar i en rörlig omvärld.