Chefsutveckling eller ledarskap?

Ibland invecklar vi oss istället för att utveckla oss.

Den vanligaste lösningen i komplexa tider, som jag hela tiden stöter på i mitt arbete, är att öka kontrollen. I oro för framtiden kräver ledningen fler rapporter, styr hårdare och utövar mer detaljkontroll samtidigt som befogenheter och mandat flyttas allt högra upp i hierarkin.

Jag förstår att öka kontrollen kan verka vara en attraktiv lösning i oroliga tider, jag förstår också att det är en total suboptimering där kompetenta medarbetare (och chefer) tvingas lägga mer och mer tid på intern rapportering istället för att utveckla själva affären.

Vad skulle hända om vi gör tvärt om? Att vi minskar kontrollen och ökar befogenheterna hos våra medarbetare, att vi tillåter de som är närmast kunderna och marknaden självständigt fatta beslut som kan föra verksamheten framåt. Att de har både tillåtelse och stöd att testa nya lösningar nu när inget är som det brukade vara. Skulle det bli bättre eller sämre då?

Tänk om den bästa lösningen är att kliva ut vägen och låta medarbetarna göra sitt jobb, efter bästa förmåga, på sitt eget sätt. Fler organisationer som jag jobbar med gör just det, istället för att öka kontrollen i rädda, osäkra tider ger de befogenheter till sina medarbetare att vara kreativa och ständigt testa nya perspektiv och lösningar.

De som de här organisationerna jobbar med är inte kontroll utan tillit och trygghet. Att skapa en miljö där alla medarbetare känner stöd istället för piska. Känner tillit istället för misstänksamhet och där de uppmuntras att testa med risk att göra fel istället för att satsa på gamla trygga lösningar.

Det som händer när vi skapar en organisation som verkar i trygghet och tillit kan vara smått magiskt. För när vi ger människor möjlighet att självbestämmande och trygghet så ger vi dem tillgång till all sin kreativitet, all sin visdom, all sin klarsyn. Och det som tidigare kunde upplevas som svårt, krångligt eller komplicerat upplevs nu som elementärt, enkelt eller till och med kul. Vi skulle kunna kalla det att använda vår visdom, som alla har med sig från födseln. Ett sätt att uttrycka visdom kan vara ett inte bli bäst i världen utan bäst för världen.

Eller som en VD som jag jobbat med uttryckte det: Viljan att göra något för mig själv och inte för att någon säger till.

Så vad skulle kunna hända i din organisation om du klev ur vägen och lät människor göra sitt jobb. Vad skulle hända om varje individ gjorde uppgifter för att de vill och inte för att någon säger till? Om de dessutom gör det i visdom i syfte att bli bäst för världen, kunderna eller sina medmänniskor.

Vad skulle hända då?