Äntligen måndag – Att vara engagerad i jobbet

Glöm allt du lärt dig om mål och ta istället ut en innerlig riktning!

Vem sätter egentligen dina eller din organisations gränser? Vad är det som gör något stort eller smått, mycket eller litet. Långt eller kort? Vad är det egentligen som bestämmer dina mål, vad du tror att du kan klara av eller åstadkomma?

Har du någon gång tänkt på att varenda mål som du (eller någon annan) sätter inte är något annat än en fantasi. En fantasi eller om vi kallar det en tanke om en möjlig framtid, en framtid som vi faktiskt inte har någon aning om hur den kommer att bli. Har du tänkt på att det dessutom är helt godtyckligt? Att alla mål (som alla sätter) är helt godtyckliga oavsett hur många planer, exelark eller plus-, minuslistor som vi gör så avgörs det av vår tanke i stunden och de gränser som vi upplever som verkliga i det ögonblicket.

Ibland har jag i mina workshops en övning som heter ”Hur mycket är tillräckligt” där deltagarna får en övning där de räknar ut hur mycket pengar som de behöver för att ha ett gott liv. Sedan får de jämföra sina uträkningar och blir alltid förvånad över resultatet som spänner sig mellan allt från 5 000 kr efter skatt i månaden till hundratals miljoner.

Det intressanta är att vi har så olika syn på vad som är mycket eller lite och att vi har helt olika gränser. När deltagarna ser varandras summor så brukar de dessutom justera sina summor uppåt eller neråt för att anpassa sig till gruppen. Så plötsligt är det en annan summa som är tillräcklig, konstigt va!

Tänk om alla gränser är godtyckliga, att de kommer av våra tankat i stunden och inte från någon objektiv omvärld. När vi leker lite ser vi att det gäller alla gränser från hur ofta vi bör städa hemma till hastighetsbegränsningar (som trafikverket brukar ändra med jämna mellanrum) till hur ofta man ”måste” ringa sin mamma. Det kan vara dessa gränser som gör att jag vågar åka i 90 km/tim och möta en bil i samma fart med bara några meters mellanrum. Detta funkar bra i Sverige och många andra länder men när jag kommer till England har de andra gränser, och jag måste plötsligt se upp.

När vi förstår att både våra gränser och mål inte är verkliga bara utan beror på våra tankar i stunden så kan vi börja leka med både mål och gränser.

När jag själv förstod detta kunde jag sätta helt andra mål … eller låta bli! Då jag har mycket energi och älskar att testa och göra saker brukar jag lägga ut en riktning så att jag kan fokusera min energi och slipper vara ”all dressed up and nowhere to go”. Jag gillar riktning, ibland går det snabbt framåt och ibland långsammare men det spelar egentligen ingen roll för jag gör mitt bästa och får ett resultat.
Ibland sätter även jag ett mål, bara för att det känns kul. Och då jag vet att det är en fantasi så kan jag verkligen ge mig hän, spänna mina muskler och ge precis allt. För jag vet att jag inte definieras av mitt mål utan i grunden är en fantastisk varelse, precis som alla andra, som satsar åt ett håll och gör det bästa jag kan. Samtidigt kan det dyka upp något ännu bättre efter hand – och då byter jag, lätt som en plätt.

Tänk om alla gränser och alla mål på riktigt bara beror på din tanke i stunden. Vad vore då riktigt coolt att göra? Om du tar ut din riktning som känns bra och kommer inifrån, vad skulle det kunna vara då? Oavsett vad du gör så kom ihåg att det inte är större, mindre eller viktigare än din tanke i stunden.